Charlie la sin hand på min mage idag och sa "Mamma..bebis", jag talade då om för honom (eftersom psykiatrikern sagt att vi ska va ärliga mot honom då han förstår mycket mer än vi tror) att det inte finns någon bebis i mammas mage längre, det var en lillebror som var därinne, han heter Vilde men var sjuk och finns inte längre hos oss... Han tittade då på mig med fundersam blick och efter en kort stund tittade han på min mage sen upp på mig och säger "Bebis... Borta.... Mamma...Mat" Han förstod alltså att det inte längre är någon bebis i min mage men att den är full av mat! Gulleplutten!!!!

Vi gjorde iordning ett minnesfat för Vilde idag.. Vi la några fina löv, några ekollon och en fin ljushållare på det, sen säger jag "Trist att vi inte har några kastanjer" då springer Charlie ut till hallen och plockar fram en kastanj som han har lagt under vagnen, han lägger den på brickan och säger "Kanj....Bille" (=Kastanj till Vilde).
När fatet var klart fick Charlie tända ljuset med lite hjälp av mig och han visste precis att det var för lillebror vi gjorde det!

Charlie, älskade lilla unge! Du är den finaste jag vet, du är min hjälte och det ska jag tala om för dig när du blir större! Jag älskar dig så otroligt mycket! Jag är säker på att Vilde ser dig från himlen och att han tycker det är trist att han aldrig fick lära känna dig! <3 <3 <3