Idag har vi varit hemifrån nästan hela dagen, vi kände mycket för Charlies men oxå för vår egen skull att vi måste hitta på något! Vi åkte iväg och skulle titta när Charlies gudmor tävlade med sin hund, nu vi missade iofs när dom tävlade men vi var där en stund iaf. Efteråt åkte vi med hem till dom och där har vi ätit god mat och det har faktiskt blivit ganska mycket skratt, det känns skönt att kunna skratta mitt i allt elände. Tack L & A för att ni är så underbara!!!!

När vi kom hem kände jag en stor klump i halsen, tillbaka till verkligheten kändes det lite som! Nu sover Charlie och Christian tittar på film...mina tankar & känslor kommer ikapp mig, det går inte att hålla tillbaka tårarna längre!!!

Snart är måndagen här, dagen som jag aldrig vill ska komma!!! Jag hoppas fortfarande på att jag ska vakna ur denna mardröm och det är väl på måndag det blir självklart att det inte är en dröm utan att det är verklighet, det här händer faktiskt oss!!! Det gör så fruktansvärt ont i mig just nu, jag känner hur vår bebis rör sig i magen mer och mer för varje dag! Det gör ont att veta att det inte är länge till den kommer leva, tänk dig att veta när ditt barn ska dö! Nu vet jag ju inte exakt när men jag vet att mitt barn ska dö iaf och han/hon lever som längst till på måndag!

Jag gick i tusen bitar idag när min älskade son klappade mig på magen, tittade på mig med jordens finaste ögon och sa "Mamma, bebis". Va fan säger man då???? Vår älskade lilla Charlie, du hade blivit jordens finaste storebror, du som har sagt att bebis ska få dina nappar!

Jag har en molande värk i magen hela tiden, som mensvärk men lite värre ändå! Det är pga medicinen jag tog igår. På måndag kommer jag få medicinen som ska sätta igång allt och sen är det bara att vänta. Precis som vid en vanlig förlossning får vi lov att vänta på att värkarbetet ska sätta igång, sen kan det hålla på i timmar. Jag kommer föda ut henne/honom och vi har bett läkarna torka av bebisen innan vi ser på den. Vi kommer ta med en snuttefilt som den ska få lindas in i och den kommer få följa med bebisen sen!
Vi har valt att ha bebisen i samma minneslund som min morfar ligger i, i den kyrkan döptes Charlie (och jag för många år sen). Kommer vi någon gång vilja ha ett kyrkobröllop så blir det nog där.. den kyrkan känns helt rätt att låta vår bebis komma till!

Jag har aldrig träffat Christians pappa för han dog för snart 16 år sen, alltså har han aldrig träffat sina barnbarn heller.. På måndag är det dags!! Kenneth, du tar väl hand om vår ängel när han/hon landar hos dig? Du tar väl med honom/henne hem till oss för att visa vart vi bor? Snälla, Ta hand om vår bebis och berätta att vi en vacker dag oxå kommer ses igen!!!

Jag är trött på dagarna för jag sover dåligt på nätterna, jag vaknar och är ledsen! Varje gång jag vaknar tänker jag "var det en dröm?" När jag förstår att det inte är en dröm så bryter jag ihop! Undrar hur länge man kommer hålla på så!?!

Jag vill ännu en gång TACKA ALLA som stöttar oss! Ni är nu väldigt många som följer oss i vår sorg! HELT UNDERBARA är ni!!!!! Jag vill passa på att be er om en sak oxå.. Skänk oss en tanke på måndag och håll era tummar för att vi ska få en bra och fin stund tillsammans med vår bebis!!!



Nu är det dags att krypa ner i sängen, jag hoppas på en natt med fina drömmar för imorgon kliver jag in i den här mardrömmen igen!