Idag var min underbara vän Maria och hennes två barn här hemma, det var helt fantastiskt att få krama om dom igen! När jag fick veta att Vilde saknade skallben ringde jag först mamma sen direkt efter sa jag till Christian att jag ville ringa Maria, jag väntade ett tag innan jag ringde men hon var den första vän jag ville skulle få veta!
Maria var den första (förrutom Christian) som fick veta att jag var gravid och hon blev superglad för vår skull, hon har stöttat mig så otroligt mycket under min graviditet. När jag var på Öland och bara grät och ville hem till min familj skickade hon ett helt fantastiskt meddelande med peppande ord.. Här är en del av vad hon skrev: "Tänk positivt, vilken underbar familj du har där hemma som väntar på dig och en liten medlem av den familjen har du ju med dig i magen!" Det hjälpte mig, hennes ord gav mig nya krafter och jag klappade på magen och tänkte att jag iaf hade en del av min familj hos mig hela tiden. 

När jag låg på sjukhuset pga illamåendet ringde Maria och hon skickade meddelanden, hon peppade mig, fick mig många gånger att tänka positivt trots att allt kändes skit.

Under tiden vi har känt varandra har hon tröstat mig, delat min glädje, stöttat mig, peppat mig, hon har helt enkelt stått vid min sida sen dagen då vi blev vänner. 
Under tiden vi har varit vänner har det hunnit hända massor (Som vanligt då det gäller mig).
Maria stöttade mig, bjöd mig på middag, lyssnade på mig och kramade om mig när jag efter många om och men bestämde mig för att separera från P.  
Hon stod vid min sida när jag var deprimerad.
När jag blev kär för att sen bli sårad, flera gånger om... så fanns min vän där för mig.
När jag varit glad har hon varit glad för min skull, när jag har varit ledsen och blivit sviken har hon varje gång låtit mig gråta mot hennes axel.
Maria har sett mig arg, besviken, överlycklig, nykär, ledsen, stressad, trött, rastlös, nervös, ja hon har nog sett alla mina olika sidor.
Maria har accepterat alla mina sidor, hon har alltid tyckt om mig för den jag är, hon har aldrig svikit mig eller vänt mig ryggen. Det är inte alltid vi delar samma åsikter men vi har alltid accepterat att vi är dom vi är, det är väl ändå så det ska vara med vänner!?!

När vi förlorade Vilde kände jag extra mycket hur saknad Maria är, jag saknar att ha henne nära! Jag vill sitta under en filt ute på hennes balkong sent på kvällen, ha tända ljus, dricka vin, skratta och gråta ihop med henne! Precis som för 6-7 år sen! Maria är och kommer alltid vara en av dom personer som jag kan berätta allt för, jag vet att jag aldrig behöver skämmas eller vara orolig över att det kommer ut! Jag litar 100% på Maria!

Idag när Maria var här fick vi en helt underbar present, en "Guardian", det är en mamma som håller om sin bebis, så nära hjärtat det bara går! Maria sa att den skulle symbolisera en mors kärlek och det vill jag lova att den gör. För ett tag sen berättade jag för Maria att jag ångrade att jag aldrig höll i Vilde och idag berättade hon för mig att hon tänkt på det, Hon sa "Du håller ju honom i ditt hjärta...för alltid...ångra inte att du aldrig höll honom..låt den här figuren symbolisera er kärlek till honom och att ni håller honom hårt i ditt hjärta". Precis så känner jag när jag ser figuren... Jag tänker mig att det är jag och Vilde, att jag håller honom hårt, så nära mitt hjärta jag bara kan... jag tänker att det är jag som sitter och skyddar honom från det onda! Precis så vill jag att det ska vara! Sakta men säkert börjar jag förstå att det aldrig blir så, då tittar jag på figuren och drömmer mig bort en stund, drömmer att det är jag och Vilde!

MARIA! Du är verkligen en sann vän och jag älskar dig så otroligt mycket!
TUSEN TUSEN TACK för den fina presenten!!!

Jag tänker mycket nu för tiden på hur bra jag har det, jag har en underbar familj som jag älskar mer än något annat! Jag skulle inte kunna drömma om en bättre familj! Min älskade Christian & Min älskade Charlie, vad skulle jag göra utan er? Älskar er till månen och tillbax....tusen gånger om!

Vill även passa på att säga TACK igen till er alla, ni är så många som skriver så himla fina kommentarer. Många nämner att dom tycker jag är stark... Tack för det men tyvärr kan jag inte ta åt mig äran för det.... den ska Christian och Charlie ha, all min styrka får jag från dom! Utan dom skulle jag aldrig gå hel ur det här!!!

Nu ska jag gå in & pussa min sovande son på hans underbara panna innan jag sätter mig bredvid mitt livs kärlek i soffan & ger honom en stor puss & berättar för honom att jag älskar honom!